Dag 70

En vecka kvar i Lampee. Känns blandat. Helt ärligt mest skönt. Har dock energin att ta ut

det mesta av det mesta i huvudet, sen sviker kroppen ibland. Eller om det är tvärtom.

Värmen är olidlig så sitter man inte framför en fläkt ligger man som en klubbad säl. Det

har visserligen sin charm med, men är man från landet lagom så är man. Detta är på tok för

varmt!

Hade nyss en nära dödenupplevelse. Eller, jag fick visserligen veta att jag inte kunnat dö,

bara fått förbannat ont och behövt åka till sjukhus. Varför? undrar ni. Svaret: Jag var

precis öga mot öga med en skarpinjon!! Eller, jag hade ett jävligt öga på den medan den

kröp runt på mitt sovrumsgolv. Det var brorsan Bank som såg den. SKORPION!! skrek han,

förhållande vis lugnt. Jag fick syn på det krypande djuret med sin spetsiga giftiga gadd. I

nästa sekund kom mother med en kvast och sopade den ut. Försiktigt följde jag efter, helt

ärligt i lite chocktillstånd. Jag stod på avstånd och såg hur hon skar gadden av den. Jag

som trodde den var död fick lite halft panik när den sedan kröp iväg. Kvar låg gadden och

en pöl av gift. Så, nu har jag svaret på frågan Hanami ställde för snart tre månader sen.

Vad är du rädd för? Svar: skarpinjoner. Varför? Jag kopplade genast händelsen till dagis

och den ljudsaga som vi lyssnade på under vilan. Var det inte Landet på andra sidan så var

det den hemska histiorien om solguden, hans son och ett gäng SKARPINJONER. Stephan och jag

låg båda gömnda under filtarna sagan igenom. Jag minns det än. Usch så äckliga dem är!!

Hur som, förutom det är det annat kaos här. Efter bilolyckan i måndags är min familj som

förändrad. Pappa sjunger inte sina glada sånger mer och mother och Pi Lin pratar högt och

aktivt. Visst hörs en hel del skratt emellanåt, men stämmningen är relativt seriös. De

behöver tydligen betala 300 000 bath för olyckan. Enligt Hanami kan de få låna tills dess

de fått försäkringspengarna, men det är mycket pengar det rör sig om. Känner mig hjälplös

och har därför gått in på rummet. Hanami och småsyskonen kollar på TV.

I förmiddags hade vi gruppmöte där vi fick veta våra Åselefamiljer. Hanami och jag är nöjda

och det känns rikgit spännande på vad som komma skall. Mamma, pappa, två små barn och tre

hundar. Som här, same same, but different.

Vi fick även önska jobb. Hanami och jag önskade verkligen som dag och natt. Jag vill ha ett

socialt jobb, som typ ICA. Hon vill jobba i kyrkan eller i blomsterhandeln... Hoppas på

ICA!

Thats all! Puss