Tjena! Ligger lite efter med uppdateringen.. men här kommer ialf idag. Återkommer med resten!
Klev upp vid 8.30, känndes jobbigt ändå. Bestämde mig för att göra något med dagen och
cyklade därför iväg för att möta upp tjejerna som igår bestämt att de skulle åka till de
lilla vattenfallet. Efter en timme, eller nåt, hos Emma kom resten och vi drog iväg. Det
vsar skönt. Stilla. Lite moln men ändå lagom att ligga på klippan och steka. Läste lite ur
min nya bok, Skilda verkligheter, och åt bananen och bananpannkakan som jag haft med mig.
Jag hade lovat Hanami att vara hemma vid två, och eftersom Emma är så himla gullig så gjorde
hon mig sällskap hem runt 13.30. Vi cyklade längst de hoppiga grusvägarna och plötsligt sladdade
Emma till. Det hela såg väldigt stillsammt och harmoniskt ut, men trots detta fick hon skrapsår
från topp till tå. Foten, höften, armen, handen och axeln. Inga djupa sår, men endå. Kedjan
hoppade och jag fick leka meck. Vid grusvägens slut skildes våra vägar. När jag cyklade den
sista biten blåste vinden i mitt hår. Men det var inga svaklande vindar, nej nej. Mer som om
någon stod med en hårfön på högsta efekt och blåste. Det är förbannat varmt här!
Hemma tog jag en dusch och la mig sedan i sängen för att titta på några avsnitt av How I meet
your mother. Detta tills Hanami kom och sa att det var dags att åka till sjukhuset där Bank
fortfarande ligger.
När vi kom fick han lämna den stora salen för att flytta in i ett eget litet rum. Diverse personer
kom och hälsade på, Hanami läste och jag satt vid datorn. Inge vidare socialt alls. Som straff för
detta halkade jag på väg ut till bilen och skrapade upp mitt redan blåmärksblåa knä. Det var verkligen
som om jag klev på is, fort gick det och plötsligt låg jag på marken.
Nu sitter jag i bilen. Men svidande knä och trötta ögon. ÄVen om förmiddagen blev bra så känner
jag att jag nu gärna skulle snabbspola fram en vecka eller två. Jag kan det här nu. Jag blir trött
av värmen och orkar inte engagera mig på samma sätt i de thailändska samtalen som pågår konstant och
jag inte förstår. Jag känner mig helt slut på energi. Hungrig är jag också! SKa sova och ta en lugn hemmadag i morgon.
Fårse hur det känns sen.
Puss!
fredag 12 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars dig! och stackars Emma.
SvaraRaderaNi har otur nu..
Känner igen känslan av "been here, done this" som du har. Det är lite av känslan jag har här hemma i Stockholm, eller som ALLA har hemma, var nu hemma är. Ibland är det bara långtråkigt och samma sak dagarna i ända. Men så dyker det upp något kul och livet blir spännande och roligt igen.
Längtar efter dig.
Ser fram emot att träffa dig igen.
Kolla din mail <3