Oj. Då var dagen kommen. Eller, förbi. I morgonkväll går bussen mot Sthlm, via Övik där vi ska plocka upp den andra gruppen. Ikväll var sista kvällen. Antagligen sista kvällen sjungandes för lilla Aldina. Antagligen sista timmarna här i soffan framför TV:n med Mia. Inatt är sista natten i sängen här på Svängvägen. Tiden har sprungit förbi, men som pappa Patrich sa: det känns som om vi kom igår, och samtidigt som om vi varit här i en evighet. Vi kom när snön låg tjock och isen täckte älven. Vi pimpelfiskade och grillade skogsmackor i vårsolens första värmande strålar. Nu är snön borta sen länge och vi har njutit av båtturer, skogspromenader och en hel del utflykter. Där ibland till Stockholmsgatorna, Älgfarmen, Båtön, Torvsjö kvarnar och grannorterna Lycksele, Vilhelmina och Fredrika.
Just nu känner jag en viss spänning i axlarna. Jag känner mig stressad. Det känns som om jag glömt något. Kan inte sätta fingret på orsaken. Har checkat av alla listor, har packat alla väskor och har morgondagen klar. Ändå känner jag spänningarna.
Kan bero på en hel del. En viss oro över att det hela kommer försvinna ut i intet. Att alla minnen och upplevelser inge kommer hinna landa innan jag är ute på nästa äventyr. Innan sommaren tar över. Har många lösa trådar. Trots att både sommaren och hösten ligger lugn och säker nu. Planen är lagd. Kontrakt är ännu inte skrivna, men jag vet vart jag ska. Stressen borde lägga sig... Kanske är det att vi snart ska skiljas. Att våra 163 dagar snart är över och att den 164:e dagen innebär midsommar med nya möten på ny plats. Kanske är det därför.
Vad ska vi nu göra med allt vi upplevt? Var ska alla bilder hamna? Alla anteckningar tryckas? Var ska jag kunna samla allt jag varit med om, knyta samman? Om någon har ett tips, hör gärna av er! Just nu känner jag mig bara... spänd.
Känslorna är blandade. Jag är helt slut i kropp och själ. Mentalt. Det ska bli underbart att få packa upp allt på dess rätta plats. Att komma hem. Det ska bli skönt att få vara med nära och kära. De som redan vet vem man är. Där man kan vara utan någon som helst press. Utan krav. Att få andas lugn. Få rutin. Få en självständig vardag.
Samtidigt kommer jag sakna allt här. Alla människor i Åsele, på samma sätt som jag saknar min thailändska familj. Alla underbara ungdomar. Deltagarna. Jag kommer sakna Studiefrämjandet och dess underbara harmoniska personal. Jag kommer sakna vårt projekt, där ibland de fantastiska människor som hjälpt och stöttat oss. Dubbla känslor.
Är rädd att ingen där hemma riktigt kommer att förstå hur mycket jag faktiskt varit med om. Att de inte kommer se hur mycket jag utvecklats. Är rädd att hela detta halvåret bara kommer vara ett bortklippt kapitel i mitt liv. Sidorna ingen riktigt läste.
söndag 20 juni 2010
söndag 2 maj 2010
Dag nånting
Mitt bättrande vad det gäller bloggens uppdatering har ju gått sådär. Vad som däremot fungerar awesome är livet här i Åsele. Det har nu gått tre veckor sen vi kom och förutom helgens dåliga väder, däribland med snö på Första maj (!!), så har solen strålat varje dag.
Vad det gäller arbetsplatsplaceringen så trivs jag också perfekt. Har en hel del sköna projekt och där emellan besöker vi älderdomshem av olika slag för aktiviteter för de gamla. Här om dagen besökte vi ett hem där de mest förtjusande 90plusarna bodde och dan efter det ett gäng glada, delvis dementa, gamlingar. En gubbe spelade munspel för oss och en annan var på besök hos sin dementa fru. Tror det är Åseleluften som gör dem så friska, de höll med!
Projektet är annars det som hållt mig sysselsatt. www.ungdomsforum.blogg.se är betydligt flitigare uppdaterad och vårt projekt har fått superrespons från alla besörda. Vårt mål är att öka inflytandet och delaktigheten för kommunens ungdomar. Gissa om jag trivs?!
Nu ska jag ge mig iväg för att simma i den hyrda simhallen. Det är galet hur lätt allt fungerar. Förra veckan kom Anne på Studiefrämjandet med förslaget att vi kunde hyra hallen för att slippa inträdesavgiften på 35 kr / person. I fredags var jag och hämtade nyckeln. Åsele rockar!
Vad det gäller arbetsplatsplaceringen så trivs jag också perfekt. Har en hel del sköna projekt och där emellan besöker vi älderdomshem av olika slag för aktiviteter för de gamla. Här om dagen besökte vi ett hem där de mest förtjusande 90plusarna bodde och dan efter det ett gäng glada, delvis dementa, gamlingar. En gubbe spelade munspel för oss och en annan var på besök hos sin dementa fru. Tror det är Åseleluften som gör dem så friska, de höll med!
Projektet är annars det som hållt mig sysselsatt. www.ungdomsforum.blogg.se är betydligt flitigare uppdaterad och vårt projekt har fått superrespons från alla besörda. Vårt mål är att öka inflytandet och delaktigheten för kommunens ungdomar. Gissa om jag trivs?!
Nu ska jag ge mig iväg för att simma i den hyrda simhallen. Det är galet hur lätt allt fungerar. Förra veckan kom Anne på Studiefrämjandet med förslaget att vi kunde hyra hallen för att slippa inträdesavgiften på 35 kr / person. I fredags var jag och hämtade nyckeln. Åsele rockar!
onsdag 14 april 2010
Dag 92 - mormors födelsedag!
Fick en anonym kommentar om min dåliga uppdatering, så jag får helt enkelt skärpa mig :)
Befinner mig nu på vår nya arbetsplatsplacering i Åsele, Studiefrämjandet. (http://www.studieframjandet.se/Public/Vasterbotten---Sodra-Lappland.aspx) En vecka har passerat sen vi kom till den svenska vårsolen och efter en häktisk dag hemma i sthlm och 4 dagar på Kärsögården begav vi oss i fredags upp hit till norr. Moder jord har bjudit oss på solsken varje dag och även här börjar snön tina. Under helgen som gått hann vi dock med två turer av pimpelfiske, både med vår nya familj och med gruppen, och även en tur på skotern. Vilket var AWESOME!
Igår hade vi vår första dag på jobbet och även det känns riktigt bra. Studiefrämjandet är en av tre organisationer här i Åsele som erbjuder kurser och aktiviteter för invånarna. Främst är det natur, jakt och fiske som det ägnas åt, men grannkommunen Vilhemina där vi också skall arbeta driver tex också teaterprojektet Circus Stjärna.
<--- Bert Rune, av Åke Forsmark.
Hanami och jag har fått ett eget uppdrag vilket rör det buddistiska tempel som skall byggas i kommunen. I morse var vi därför och intervjuade Åseles kommunalråd Bert Rune för att få en inblick i miljonprojektet. Under dagen har Hanami även pratat med Sveriges högst uppsatta munk, , som är mannen bakom idén. Fortsättning följer!
Vi skall även lägga lite energi på att utforska hur det kommer sig att det bor så många thailändska... kvinnor i kommunen samt lite annat smått och gott inom samma område. Typ bärplockindustrin.
Ikväll skall gruppen fira thailändskt nyår igen, Song kran. Denna gång blir det i Åseles simhall. Ska bli riktigt skönt att få komma igång med simningen! Även körkortsteorin har jag dragit igång med, var på bibblan och lånade en nyare version av teoriboken :) Nästa vecka planerar jag att starta mitt livs första studiecirkel där Ingrid ska vara lärare, det handlar alltså om gitarrspel. Livet i Åsele har alltså dragit igång och allt känns suveränt! Även Hanami trivs!
Ska försöka uppdatera flitigare nu, lovar!
Befinner mig nu på vår nya arbetsplatsplacering i Åsele, Studiefrämjandet. (http://www.studieframjandet.se/Public/Vasterbotten---Sodra-Lappland.aspx) En vecka har passerat sen vi kom till den svenska vårsolen och efter en häktisk dag hemma i sthlm och 4 dagar på Kärsögården begav vi oss i fredags upp hit till norr. Moder jord har bjudit oss på solsken varje dag och även här börjar snön tina. Under helgen som gått hann vi dock med två turer av pimpelfiske, både med vår nya familj och med gruppen, och även en tur på skotern. Vilket var AWESOME!
Igår hade vi vår första dag på jobbet och även det känns riktigt bra. Studiefrämjandet är en av tre organisationer här i Åsele som erbjuder kurser och aktiviteter för invånarna. Främst är det natur, jakt och fiske som det ägnas åt, men grannkommunen Vilhemina där vi också skall arbeta driver tex också teaterprojektet Circus Stjärna.
<--- Bert Rune, av Åke Forsmark.Hanami och jag har fått ett eget uppdrag vilket rör det buddistiska tempel som skall byggas i kommunen. I morse var vi därför och intervjuade Åseles kommunalråd Bert Rune för att få en inblick i miljonprojektet. Under dagen har Hanami även pratat med Sveriges högst uppsatta munk, , som är mannen bakom idén. Fortsättning följer!
Vi skall även lägga lite energi på att utforska hur det kommer sig att det bor så många thailändska... kvinnor i kommunen samt lite annat smått och gott inom samma område. Typ bärplockindustrin.
Ikväll skall gruppen fira thailändskt nyår igen, Song kran. Denna gång blir det i Åseles simhall. Ska bli riktigt skönt att få komma igång med simningen! Även körkortsteorin har jag dragit igång med, var på bibblan och lånade en nyare version av teoriboken :) Nästa vecka planerar jag att starta mitt livs första studiecirkel där Ingrid ska vara lärare, det handlar alltså om gitarrspel. Livet i Åsele har alltså dragit igång och allt känns suveränt! Även Hanami trivs!
Ska försöka uppdatera flitigare nu, lovar!
måndag 29 mars 2010
Dag 70
En vecka kvar i Lampee. Känns blandat. Helt ärligt mest skönt. Har dock energin att ta ut
det mesta av det mesta i huvudet, sen sviker kroppen ibland. Eller om det är tvärtom.
Värmen är olidlig så sitter man inte framför en fläkt ligger man som en klubbad säl. Det
har visserligen sin charm med, men är man från landet lagom så är man. Detta är på tok för
varmt!
Hade nyss en nära dödenupplevelse. Eller, jag fick visserligen veta att jag inte kunnat dö,
bara fått förbannat ont och behövt åka till sjukhus. Varför? undrar ni. Svaret: Jag var
precis öga mot öga med en skarpinjon!! Eller, jag hade ett jävligt öga på den medan den
kröp runt på mitt sovrumsgolv. Det var brorsan Bank som såg den. SKORPION!! skrek han,
förhållande vis lugnt. Jag fick syn på det krypande djuret med sin spetsiga giftiga gadd. I
nästa sekund kom mother med en kvast och sopade den ut. Försiktigt följde jag efter, helt
ärligt i lite chocktillstånd. Jag stod på avstånd och såg hur hon skar gadden av den. Jag
som trodde den var död fick lite halft panik när den sedan kröp iväg. Kvar låg gadden och
en pöl av gift. Så, nu har jag svaret på frågan Hanami ställde för snart tre månader sen.
Vad är du rädd för? Svar: skarpinjoner. Varför? Jag kopplade genast händelsen till dagis
och den ljudsaga som vi lyssnade på under vilan. Var det inte Landet på andra sidan så var
det den hemska histiorien om solguden, hans son och ett gäng SKARPINJONER. Stephan och jag
låg båda gömnda under filtarna sagan igenom. Jag minns det än. Usch så äckliga dem är!!
Hur som, förutom det är det annat kaos här. Efter bilolyckan i måndags är min familj som
förändrad. Pappa sjunger inte sina glada sånger mer och mother och Pi Lin pratar högt och
aktivt. Visst hörs en hel del skratt emellanåt, men stämmningen är relativt seriös. De
behöver tydligen betala 300 000 bath för olyckan. Enligt Hanami kan de få låna tills dess
de fått försäkringspengarna, men det är mycket pengar det rör sig om. Känner mig hjälplös
och har därför gått in på rummet. Hanami och småsyskonen kollar på TV.
I förmiddags hade vi gruppmöte där vi fick veta våra Åselefamiljer. Hanami och jag är nöjda
och det känns rikgit spännande på vad som komma skall. Mamma, pappa, två små barn och tre
hundar. Som här, same same, but different.
Vi fick även önska jobb. Hanami och jag önskade verkligen som dag och natt. Jag vill ha ett
socialt jobb, som typ ICA. Hon vill jobba i kyrkan eller i blomsterhandeln... Hoppas på
ICA!
Thats all! Puss
det mesta av det mesta i huvudet, sen sviker kroppen ibland. Eller om det är tvärtom.
Värmen är olidlig så sitter man inte framför en fläkt ligger man som en klubbad säl. Det
har visserligen sin charm med, men är man från landet lagom så är man. Detta är på tok för
varmt!
Hade nyss en nära dödenupplevelse. Eller, jag fick visserligen veta att jag inte kunnat dö,
bara fått förbannat ont och behövt åka till sjukhus. Varför? undrar ni. Svaret: Jag var
precis öga mot öga med en skarpinjon!! Eller, jag hade ett jävligt öga på den medan den
kröp runt på mitt sovrumsgolv. Det var brorsan Bank som såg den. SKORPION!! skrek han,
förhållande vis lugnt. Jag fick syn på det krypande djuret med sin spetsiga giftiga gadd. I
nästa sekund kom mother med en kvast och sopade den ut. Försiktigt följde jag efter, helt
ärligt i lite chocktillstånd. Jag stod på avstånd och såg hur hon skar gadden av den. Jag
som trodde den var död fick lite halft panik när den sedan kröp iväg. Kvar låg gadden och
en pöl av gift. Så, nu har jag svaret på frågan Hanami ställde för snart tre månader sen.
Vad är du rädd för? Svar: skarpinjoner. Varför? Jag kopplade genast händelsen till dagis
och den ljudsaga som vi lyssnade på under vilan. Var det inte Landet på andra sidan så var
det den hemska histiorien om solguden, hans son och ett gäng SKARPINJONER. Stephan och jag
låg båda gömnda under filtarna sagan igenom. Jag minns det än. Usch så äckliga dem är!!
Hur som, förutom det är det annat kaos här. Efter bilolyckan i måndags är min familj som
förändrad. Pappa sjunger inte sina glada sånger mer och mother och Pi Lin pratar högt och
aktivt. Visst hörs en hel del skratt emellanåt, men stämmningen är relativt seriös. De
behöver tydligen betala 300 000 bath för olyckan. Enligt Hanami kan de få låna tills dess
de fått försäkringspengarna, men det är mycket pengar det rör sig om. Känner mig hjälplös
och har därför gått in på rummet. Hanami och småsyskonen kollar på TV.
I förmiddags hade vi gruppmöte där vi fick veta våra Åselefamiljer. Hanami och jag är nöjda
och det känns rikgit spännande på vad som komma skall. Mamma, pappa, två små barn och tre
hundar. Som här, same same, but different.
Vi fick även önska jobb. Hanami och jag önskade verkligen som dag och natt. Jag vill ha ett
socialt jobb, som typ ICA. Hon vill jobba i kyrkan eller i blomsterhandeln... Hoppas på
ICA!
Thats all! Puss
måndag 22 mars 2010
Observation av ögonblicket.
Dagens EAD och gruppsnack med PF´s är precis slut och gruppen som nyss satt i en cirkel tillsammans sitter nu utspridda. Emma och Tong diskuterar som vanligt om livet här, Emma med sitt gyllene tålamod och Tong med sin frustrerade röst och min. Språksvårigheter. En del av svenska tjejerna diskuterar hur de vill göra den kommande veckan. Ska vi tillbringa tiden med familjen? Låta Thaiarna bestämma och "just realax" eller ta initiativet att styra upp utflykter till tex Lampee Waterfall? Är det någon mer än jag som bryr mig om vad Thaiarna vill, undrade Emma. Självklart bryr vi oss alla om det, men frågan är fortfarande den samma. Ska vi ta egna initiativ eller vänta på andras? Thaigrabbarna snackar på om nåt på thai och Jocke och Hanami lyssnar på musik som Hanami försöker lära sig sjunga. Det vill säga, en typisk stund i livet här.
Jonathan har de senaste dagarna lagt extra energi på att försöka få svenskar och thai att göra saker tillsammans. Som läget varit har vi ofta varit på samma plats, men av lathet har thaiar suttit med thaiar och pratat thai medan vi svenskar suttit med varandra och pratat svenska. Thaiarna har sovigt medan vi ätit. Igår i Phuket låg Jonathan och jag på stranden medan resterande svenskar gick runt och åt glass och thaideltagarna gick runt dem med, för sig.
Jag försökte styra upp en utflykt till Lampee Waterfall nu när snorklingen inte blir av... suprise! Så jag frågade gruppen vilka som var intresserade, 4 svenskar var det. Så frågade jag Ra vad han ville göra, han ville bada. Bada kan man i Lampee Waterfall. Så det ser ut som om 5 vill med. Jag ska i alla fall dit. Med eller utan alla andra. Min lillebror Bank vill dit med och familjen kör oss gärna. I övrigt vill jag gärna ta mig till de varma källorna och resterande tid vill jag tillbringa med familjen. Thats all from this moment. Love Life!
Jonathan har de senaste dagarna lagt extra energi på att försöka få svenskar och thai att göra saker tillsammans. Som läget varit har vi ofta varit på samma plats, men av lathet har thaiar suttit med thaiar och pratat thai medan vi svenskar suttit med varandra och pratat svenska. Thaiarna har sovigt medan vi ätit. Igår i Phuket låg Jonathan och jag på stranden medan resterande svenskar gick runt och åt glass och thaideltagarna gick runt dem med, för sig.
Jag försökte styra upp en utflykt till Lampee Waterfall nu när snorklingen inte blir av... suprise! Så jag frågade gruppen vilka som var intresserade, 4 svenskar var det. Så frågade jag Ra vad han ville göra, han ville bada. Bada kan man i Lampee Waterfall. Så det ser ut som om 5 vill med. Jag ska i alla fall dit. Med eller utan alla andra. Min lillebror Bank vill dit med och familjen kör oss gärna. I övrigt vill jag gärna ta mig till de varma källorna och resterande tid vill jag tillbringa med familjen. Thats all from this moment. Love Life!
Dag 68
Dagen började awesome! Gårdagens energikick satt kvar och ganska snart satt jag på cykeln i full fart mot Ida och Aon. Vi var redan sena när jag vaknade och trots att jag var en kvart före Hanami hela vägen kom jag fram efter henne. Hur undrar ni? Endel vet säkert svaret, mitt berömda lokalsinne. "Hur kunde du cykla fel? Det är ju bara en och samma väg!" undrade Hanami i telefonen. Svaret var som följande: När jag kom fram till vägens enda korsning tittade jag åt både hållen. Jag såg ett hus till vänster som inte var det supermarket som jag trodde att jag skulle passera så jag cyklade höger. Det kändes rätt. Jag mindes att Filip och jag cyklat höger två veckor tidigare... men ju längre jag kom, desto mer tveksam blev jag. Efter ca 10 mins cykling ringde Hanami och frågade var jag var samt tidigare nämda fråga. Så jag vände. Än så länge hade hårfönsvindarna övertagit helt så då och då kom svalkande pustar som underlättade turen. Tillslut kom jag fram, svettig och ca 30 min sen. Vart, till huset jag vid korsningen sett till vänster. Im awesome!
Dagen var EAD-dag med Ida och Aon. Temat: naturmedicin. EAD-dag? På en måndag? Japp, vi är inne på vår sista vecka och tidigare schema är loong gone. Veckan är full med roliga aktiviteter och ledig till skall till max tillbringas med familjen. Thats my thougth, not a plan. Planfritt 2010!
Naturmedicin
Många länder använder sig av naturmedicin, men medicinen varirerar beroende på vilka naturresurser landet har. Vilka blommor och örter som växer i landet. Medicinmannen i byn lägger olja och ett speciellt löv för att läka brytna ben. Naturmedicin handlar om att vara öppensinnad, openminded. Heal broaken bones. Vid brännskada tar du saften från ett annat träd, aloevera, för att läka. En annan växt skulle mortlas och blandas med 40 procent alkohol för att läka bistick. Vid magont äter man X, eller man suger på den och spotar sedan ut de träliknande bitarna. Smaken är den samma som typ fikon och efekten den samma som katrinplomon, den rensar tarmarna och äter man för mycket av den går det för fört. En om dagen håller doktorn från staden. Gurkmeja är en annan bra huskur vid magont, och förskylning. Non Kem heter medicinmannen i byn och i 20 år har han sysslat med naturmedicinen, en kunskap som han lärt sig av sina förfäder och idag lär ut till unga i byn. Han har ingen lärling som naturligt kommer ta över efter honom, men det är ett gäng på 70 perssoner som träffas för att dela med sig av sin kunskap. Vår medicinman är dock den med mest kunskap, och den enda som behandlar patienter i Lampee.
- Fika: örtdryck med socker, beel fruit och ingefära. Ingefära är bra mot halsont Beel fruit bra mot sår i munnen. Istället för socker kan du använda honung som kommer från naturen och är bra mot halsont.
Medicinmannen anlände efter fikat och vi fick lära oss göra en kur mot feber.
Sen var det lunch och efter lunchen gruppsnack. Mycket kring Sverige och veckorna som komma skall. På onsdag får vi veta vilka våra svenska familjer är. Men idag är det måndag och jag ska strax hem och njuta av min familj här. Söta, glada familj!
Energin är på topp! Im back!
Dagen var EAD-dag med Ida och Aon. Temat: naturmedicin. EAD-dag? På en måndag? Japp, vi är inne på vår sista vecka och tidigare schema är loong gone. Veckan är full med roliga aktiviteter och ledig till skall till max tillbringas med familjen. Thats my thougth, not a plan. Planfritt 2010!
Naturmedicin
Många länder använder sig av naturmedicin, men medicinen varirerar beroende på vilka naturresurser landet har. Vilka blommor och örter som växer i landet. Medicinmannen i byn lägger olja och ett speciellt löv för att läka brytna ben. Naturmedicin handlar om att vara öppensinnad, openminded. Heal broaken bones. Vid brännskada tar du saften från ett annat träd, aloevera, för att läka. En annan växt skulle mortlas och blandas med 40 procent alkohol för att läka bistick. Vid magont äter man X, eller man suger på den och spotar sedan ut de träliknande bitarna. Smaken är den samma som typ fikon och efekten den samma som katrinplomon, den rensar tarmarna och äter man för mycket av den går det för fört. En om dagen håller doktorn från staden. Gurkmeja är en annan bra huskur vid magont, och förskylning. Non Kem heter medicinmannen i byn och i 20 år har han sysslat med naturmedicinen, en kunskap som han lärt sig av sina förfäder och idag lär ut till unga i byn. Han har ingen lärling som naturligt kommer ta över efter honom, men det är ett gäng på 70 perssoner som träffas för att dela med sig av sin kunskap. Vår medicinman är dock den med mest kunskap, och den enda som behandlar patienter i Lampee.
- Fika: örtdryck med socker, beel fruit och ingefära. Ingefära är bra mot halsont Beel fruit bra mot sår i munnen. Istället för socker kan du använda honung som kommer från naturen och är bra mot halsont.
Medicinmannen anlände efter fikat och vi fick lära oss göra en kur mot feber.
Sen var det lunch och efter lunchen gruppsnack. Mycket kring Sverige och veckorna som komma skall. På onsdag får vi veta vilka våra svenska familjer är. Men idag är det måndag och jag ska strax hem och njuta av min familj här. Söta, glada familj!
Energin är på topp! Im back!
torsdag 18 mars 2010
Dag 60 - 63
Dag 63: Torsdag. Ingen EAD idag för vi har gummiträdsvecka. Idag var dock lite annorlunda mot de tidigare dagaran. Idag skar vi i träden, som de ställt upp i ställningar på mötesplatsen, från 9-10. Sen var det fika och därefter skar vi fram till 12 då det var lunch. Sen skar vi inget mer. Det vill säga, idag ägnade vi bara ca två timmar åt samma sak, vilket kändes klart mycket mer motiverande.
Vi fick äen besök av en föredetta deltagare som under en timme berättade om hans resa till Sveriges Östersund. Thaiarna, och vi, fick chans att ställa frågor för att lugna de nerver och funderingar som mer och mer börjat poppa upp. Hur kallt är det? Hur mycket pengar kommer vi behöva? Överlever man utan ris?
Under dagen har jag också haft mitt första snack för att lösa en konflikt. Det var i måndags när Bank of garbage-gruppen hade möte, och vårt första sälj!!!, som Tong gick mig på nerverna. Han har svårt att ta snack och om det blir för jobbigt flyr han fältet, men denna gång höll jag kvar honom. Detta resulterade i att han skrek att han inte tycker om mig och sen dess har han hållit sig undan. Emma sa att han sagt att han inte tänkt prata med mig mer under utbytestiden. Detta var såklart inte okej och därför fick jag igår veta av våra mentorer att Tong under idag skulle komma för att lösa allt med mig. Istället blev det dock att han bytte plats när jag satte mig bredvid och sedan var det jag som fick ta upp saken för snack. Med Pi Jays hjälp satt vi i säkert 30 min. Det visade sig att han blivit arg för att jag sagt att han betedde sig som en bebis, men han hade ingen aning om varför jag sagt det. Han förstod inte alls varför jag blivit upprörd och tydligen hade han "inte gillat mig" i flera veckor. Avslutningsvis bestämde vi att allt gammalt skulle glömmas och att han i fortsättnignen ska säga till direkt när han blir arg, vi ska prata och han ska inte springa. Vi skakade hand och sen dess har vi inte setts...
Övriga dagar
Rubbertree-week, 15-20 mars.
15/3 - Intro.
Det viktigaste i gummiträdbranschen är kniven som man skär med. Mannen är Phang Ngas head of rubbertrees. Programmets fokus är hur man skär i gummiträden. Vilken vinkel skall man ha och hur slipar man kniven. Vi ska få följa varje del i processen. Från start till slutprodukt, i detta fall gummimattan. I södra Thailand är gummiträdsbranchen stor. Det är den vanligaste försörjningsformen. De går upp mitt i natten och skär i sina träd.
Jetbongknif – går att justera så att den får ett djupare djup för att kunna skära djupare.
Om man inte skär kan man använda en ”pinn” för att göra hål i trädet så att gummit rinner ut. Med andra ord, det finns flera olika metoder, men att skära med jetbongknif:en är det bästa.
Innan man börjar måste kniven slipas. Detta med en slipsten. Innan stenen används ska den läggas i vatten. Det kommer då bubbla och när bubblorna slutar är stenen klar att användas. Det är utsidan på kniven som skall slipas. Den ska slipas rak, alltså parallellt med baksidan. Fram och tillbaks. Detta skall göras tills sidan är lika tunn som ett hårstrå, dvs ca 0,5 mm.
Hur länge ska man slipa? Svar: två timmar till en hel dag!
Får man ont i fingrarna? Svar: Jaaa!
Lunchrast, några minuter innan det blev dags för stormöte och dans. Förnedringsdans tycker dem är vansinnigt kul..
Efter en timmes slipande var vi trötta. Efter fyra timmar hade dem flesta givit upp ett flertal gånger. Kl 14 var vi dock klara, några med hjälp, andra med grym envishet. Kl 15 avslutade vi.
Dag 2
Start kl 9, thaitime 11.30. De var tvungna att bygga en skog först. Genomgång om trädets olika lager. 1. hård bark, 2. tunn bark, 3 gummilager, 4. tunn hinna, 5. mjukt trä, 6. hårt trä.
Vanligtvis skär man under natten/tidig morgon. Men om man har många träd kan man skära hela natten för att sedan ta hand om gummit på morgonen. Tidig morgon. Trädet skall vara 15 cm i diametern. Vinkel på kniven ska vara 30 grader. Vi fick vika papper som hjälp för att hitta rätt vinkel. Innan du börjar måste du ställa dig på rätt sätt. Du ska följa kroppen efter dragen. Korsa benen när du går. Du skall snitta djupt, men inte för djupt. Du skall inte skära in på gummilagret. När du har hållt på ett tag får du ont i händerna, och fingrarna
Dag 3
Eftersom det vi gjorde igår blev så dåligt så fick vi göra om samma sak idag igen. Detta fram till förmiddagsfikat. Därefter sa de att vi skulle öva på att skära rätt djup och rätt vinkel. Vinkeln är som bekant 30 grader, men djupet har jag ännu inte koll på. Konsten att gå med benen rätt korsat är något som jag dock kan nu. Sen fick jag veta att jag skulle skära tunna, korta flisor. Långsamt. Med denna nya information fortsatte jag fram till lunch och sedan fram till fikat vid 14-tiden. Därefter gav jag upp. Sjukt impad av thaiarna och Andrea som fortsatt lika engagerat från morgon till nu.
Vi fick äen besök av en föredetta deltagare som under en timme berättade om hans resa till Sveriges Östersund. Thaiarna, och vi, fick chans att ställa frågor för att lugna de nerver och funderingar som mer och mer börjat poppa upp. Hur kallt är det? Hur mycket pengar kommer vi behöva? Överlever man utan ris?
Under dagen har jag också haft mitt första snack för att lösa en konflikt. Det var i måndags när Bank of garbage-gruppen hade möte, och vårt första sälj!!!, som Tong gick mig på nerverna. Han har svårt att ta snack och om det blir för jobbigt flyr han fältet, men denna gång höll jag kvar honom. Detta resulterade i att han skrek att han inte tycker om mig och sen dess har han hållit sig undan. Emma sa att han sagt att han inte tänkt prata med mig mer under utbytestiden. Detta var såklart inte okej och därför fick jag igår veta av våra mentorer att Tong under idag skulle komma för att lösa allt med mig. Istället blev det dock att han bytte plats när jag satte mig bredvid och sedan var det jag som fick ta upp saken för snack. Med Pi Jays hjälp satt vi i säkert 30 min. Det visade sig att han blivit arg för att jag sagt att han betedde sig som en bebis, men han hade ingen aning om varför jag sagt det. Han förstod inte alls varför jag blivit upprörd och tydligen hade han "inte gillat mig" i flera veckor. Avslutningsvis bestämde vi att allt gammalt skulle glömmas och att han i fortsättnignen ska säga till direkt när han blir arg, vi ska prata och han ska inte springa. Vi skakade hand och sen dess har vi inte setts...
Övriga dagar
Rubbertree-week, 15-20 mars.
15/3 - Intro.
Det viktigaste i gummiträdbranschen är kniven som man skär med. Mannen är Phang Ngas head of rubbertrees. Programmets fokus är hur man skär i gummiträden. Vilken vinkel skall man ha och hur slipar man kniven. Vi ska få följa varje del i processen. Från start till slutprodukt, i detta fall gummimattan. I södra Thailand är gummiträdsbranchen stor. Det är den vanligaste försörjningsformen. De går upp mitt i natten och skär i sina träd.
Jetbongknif – går att justera så att den får ett djupare djup för att kunna skära djupare.
Om man inte skär kan man använda en ”pinn” för att göra hål i trädet så att gummit rinner ut. Med andra ord, det finns flera olika metoder, men att skära med jetbongknif:en är det bästa.
Innan man börjar måste kniven slipas. Detta med en slipsten. Innan stenen används ska den läggas i vatten. Det kommer då bubbla och när bubblorna slutar är stenen klar att användas. Det är utsidan på kniven som skall slipas. Den ska slipas rak, alltså parallellt med baksidan. Fram och tillbaks. Detta skall göras tills sidan är lika tunn som ett hårstrå, dvs ca 0,5 mm.
Hur länge ska man slipa? Svar: två timmar till en hel dag!
Får man ont i fingrarna? Svar: Jaaa!
Lunchrast, några minuter innan det blev dags för stormöte och dans. Förnedringsdans tycker dem är vansinnigt kul..
Efter en timmes slipande var vi trötta. Efter fyra timmar hade dem flesta givit upp ett flertal gånger. Kl 14 var vi dock klara, några med hjälp, andra med grym envishet. Kl 15 avslutade vi.
Dag 2
Start kl 9, thaitime 11.30. De var tvungna att bygga en skog först. Genomgång om trädets olika lager. 1. hård bark, 2. tunn bark, 3 gummilager, 4. tunn hinna, 5. mjukt trä, 6. hårt trä.
Vanligtvis skär man under natten/tidig morgon. Men om man har många träd kan man skära hela natten för att sedan ta hand om gummit på morgonen. Tidig morgon. Trädet skall vara 15 cm i diametern. Vinkel på kniven ska vara 30 grader. Vi fick vika papper som hjälp för att hitta rätt vinkel. Innan du börjar måste du ställa dig på rätt sätt. Du ska följa kroppen efter dragen. Korsa benen när du går. Du skall snitta djupt, men inte för djupt. Du skall inte skära in på gummilagret. När du har hållt på ett tag får du ont i händerna, och fingrarna
Dag 3
Eftersom det vi gjorde igår blev så dåligt så fick vi göra om samma sak idag igen. Detta fram till förmiddagsfikat. Därefter sa de att vi skulle öva på att skära rätt djup och rätt vinkel. Vinkeln är som bekant 30 grader, men djupet har jag ännu inte koll på. Konsten att gå med benen rätt korsat är något som jag dock kan nu. Sen fick jag veta att jag skulle skära tunna, korta flisor. Långsamt. Med denna nya information fortsatte jag fram till lunch och sedan fram till fikat vid 14-tiden. Därefter gav jag upp. Sjukt impad av thaiarna och Andrea som fortsatt lika engagerat från morgon till nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
